Sem 1: etnografi 22/2-06

Mats Ekströms text Etnografiska observationer behandlar vad etnografi är, vilka olika miljöer man kan göra observationer i samt hur man går till väga.

Etnografin är beskrivningen och tolkningen av en viss grupps sätt att leva. Detta kommer forskaren fram till genom observationer och intervjuer.

Det människor säger att de gör är inte detsamma som vad de fatiskt gör. I mötet mellan människor sker hela tiden saker under ytan, som det krävs att en forskare observerar för man ska kunna se.

Man kan göra observationer i en naturlig eller en konstruerad situation. Den naturliga är den mest fördelaktiga inom etnografin, men även där kan forskaren påverka resultatet - genom sin närvaro.

Ambitionen med observationer är att förstå kulturer och det vardagliga, sociala livet inifrån. Vad betyder det han/hon gör just nu? Det svåra är att hålla distansen som forskare samtidigt som man ska försöka sätta sig in i någons handlande.

Ekström delar upp olika platser i offentliga (t.ex. tåg och bibliotek), semioffentliga (barer och affärer) och privata (arbetsplatser och hem). Dessa skiljer sig i graden av tillträde och anonymitet för forskaren. Risken att forskarens närvaro ska påverka är mindre på offentliga platser, med större anonymitet. Dock är dessa observationer inte så vanliga, vilket Ekström tycker är synd.

Hur man ska gå tillväga vid observationer varierar. I vissa fall finns principiella lösningar. I andra fall gäller det mer att hitta ett tillvägagångssätt som är rimligt och passar bäst i den aktuella situationen. Man ska alltid arbeta med relativt öppna frågeställningar. Vara öppen för att se saker på nya sätt.

Etnografin är fältforskning, och har på senare år utvecklats bl.a. inom medie- och kommunikationsvetenskapen (MKV, Ekströms område). Den borde även kunna användas inom medietekniken; hur en viss grupp handskas med medieteknik.

En fråga som MKV behandlar är Hur påverkar den nya kommunikationsteknologin människans handlingsmönster, sociala relationer och kommunikationsformer?

Enligt Morley och Silverstone kan vardagslivet idag bara förstås i relation till teknologiska, ekonomiska och kulturella processer. Så då har medietekniken en viktig roll att fylla, med andra ord.

Apropå McCarthys studie om TV i vänt-situationer så är det fullt av gigantiska TV-skärmar i Tokyos centrala delar. De sitter i alla stora korsningar och visar reklamfilm, ofta med ljud på hög volym. Varje gång jag gick över gatan i en sådan korsning fästes blicken på en skärm. Den absorberade min uppmärksamhet - det kunde ha slutat illa.

Medieteknik som reklambärare i det offentliga rummet borde begränsas till platser där det inte krävs koncentration på annat, eftersom den lätt blir "uppslukande". Fast sen beror det ju också på hur mycket man kan tänka på samtidigt.

Ekström har gjort redaktionsstudier, genom vilka man kan se hur en journalistisk produkt skapas. Den består av en serie val som ger texten en viss innebörd. Olika redaktioner är olika svåra att studera, beroende på arbetssätt och organisation.

Jag läste Ekströms observationer från debattprogrammens redaktioner för ett tag sedan, och det var skrämmande läsning. Om hur gästerna utnyttjas för att spela olika, noga uttänkta roller. Hur välregisserat och uttänkt allt är på förhand. Jag ser inte på debattprogram på samma sätt efter det.

Maria Normark och Dave Randalls har i Local expertise at an emergency call centre gjort en etnografisk studie inom CSCW-området (Computer-Supported Cooperative Work). De har tittat på hur viktig lokal kännedom är hos SOS Alarm, och om kunskap är något som kan lagras i en databas (s.k. delad kunskap - ej att förväxla med ren information.)

Artikeln visar - genom ett exempel med en akut förlossning - att lokal kännedom hos larmpersonalen kan av vara helt avgörande i hanteringen av en nödsituation.

SOS alarm har ett datasystem under utveckling som kommer att innebära att när man ringer 112 kopplas man automatiskt till den larmcentral som har minst att göra för tillfället. Detta oberoende av var i Sverige den ligger. Den viktiga lokala kännedomen kommer man i de vidarekopplade fallen att gå miste om helt.

Det som medietekniken skulle kunna bidra med till larmcentralerna är hur man underlättar den sociala distributionen av kunskap mellan alla inblandade. Och hur man utformar tekniken så att den underlättar spridande av erfarenheter - både att dela med sig och att ta del av.

Innan jag läste artikeln hade jag inte tänkt på hur viktig lokal kännedom är, men nu framstår det som helt självklart. I och för sig så brukar jag slentrianmässigt heja på människan framför maskinen (för detta blir en sådan kamp). Men här tror jag verkligen att en centraliserad databas aldrig kan ersätta personlig erfarenhet och en social distribution av den.

I längden tror jag att det kommande datasystemet är en fråga om ekonomi; man vill spara några slantar genom att centralisera SOS alarm till en ort, med billig mark/bergrum och lägre löner. Men jag är övertygad om att man i så fall jonglerar med människors liv. Att den kunskap man går miste om är alldeles för viktig - livsviktig - för att kunna vägas mot ekonomiska fördelar.