Sem 4: interaktionsanalys 10/5-06

Jakob Tholander höll i seminariet som handlade om interaktion och design – för och med barn. I det forskningsprojekt han varit med och utfört har man velat få barn att konstruera spel. Forskningsarbetet handlar om att utforma, förstå och analysera barnens spelkonstruktion.

Utforma: Hur man designar deras möjlighet till spelskapande. Vilka representationer man använder: Fysiska eller på skärm (och hur det påverkar)?

På skärm använder man ett GUI som illustrerar koden, istället för att de ska programmera textbasserat.
Vid fysiskt programmering kan man t.ex. använda klossar som får representera olika saker i spelet. Programmeringen sker på en plastmatta, och fungerar med hjälp av programmeringskort som sitter på klossarna. Man projicerar spelet på väggen, så att barnen ser vad som händer i spelet när de flyttar runt klossarna.

Vid den fysiska programmeringen kan barnen vara flera delaktiga, medan de framför skärmen inte bör vara fler än tre.

Forskarna försöker förstå barnens interaktion, d.v.s. deras sätt att interagera. Handlandet är socialt baserat. Man observerar och analyserar händelsernas struktur/ordning, hur det ser ut tidsmässigt, och i vilken turordning det görs.

Tholander & Co:s arbete var intressant att höra om. För mig verkar det som att det har en hel del gemensamt med Ylva Gisléns arbete på Malmö högskola, om jag minns det rätt. Hon föreläste om barn och spel på Södertörn hösten 2005.

Sem 3: kvalitativa fallstudier 26/4-06

Till seminariet läste vi A Set of Principles for Conducting and Evaluating Interpretive Field Studies in Information Systems. Från början förstod jag inte ens titeln, så jag översatte ord för ord till svenska. Artikeln tar alltså upp vilka principer som är bra att använda sig av då man utför och utvärderar tolkande/interpretiva fältstudier i informationssystem... Texten var, precis som titeln ger en fingervisning om, svårläst.

Mattias Arvola höll i seminariet som handlade om kvalitativa fallstudier och just vilka principer man bör tillämpa när man bedriver sådan forskning. Genom att koppla A Set of Principles… till en genomförd studie så blev den mer begriplig. Artikeln användes som grund i en fallstudie på Skatteverket, med målet att skapa bättre beställarsystem.

Han pratade om känsliggörande. Att använda sig av olika teorier för att synliggöra ett förhållande. Vilket mål man har får avgöra vilka teorierna man lutar sig mot.

Sista var den enklaste

Så! Då är en av de tre saknade anteckningarna publicerad. Det blev om det senaste av dem, eftersom den var enklast att minnas där ifrån... De andra två kommer.

Sem 5: C-uppsatsventilering 29/5-06

Jag läste Frida Tillys uppsats ZOMG l2p n00b i wtfpwn u!, om språket i onlinerollspelet World of Warcraft, och var med på dess ventilering.

Jag tyckte att uppsatsen var väldigt intressant att läsa. Jag har aldrig spelat WoW själv, men är - efter att ha tittat på långa och många stunder när min lillebror spelat det - mycket fascinerad av spelet. Jag lärde mig mycket nytt om språket i spelet när jag läste uppsatsen.

Den opponerande uppsatshandledaren Patrik Hernwall var inte nådig i sin kritik mot på uppsatsen. Jag tycker att han tog i lite väl mycket och var lite för obalanserad i sin kritik. Men jag håller med honom om att det är svårt att förstå syftet med uppsatsen. Det känns mer som att hon vill berätta en massa hon varit med om och upptäckt under sin tid i WoW, än att hon vill göra en akademisk studie av det.

Att hon använt Wikipedia (som ju är populär men långt ifrån alltid tillförlitlig) som den mest frekventa källan till uppsatsen tycker jag pekar på att hon även i uppsatsen är mer en gamer/datanörd med förmågan att berätta än vad hon är akademiker som studerar ett område.

Jag tror att det även finns risk för mig själv att hamna i samma fälla när jag skriver C-uppsats, eftersom jag själv tycker mer om att berätta om mina upptäckter än att belägga dem med andras forskning. Men det gäller att kämpa lite hårdare än vad Tilly gjorde för att undvika att hamna där.

Så mycket blir det inte

Ojoj. När jag ser hur mycket jag skrev om de andra seminarierna inser jag snabbt att det inte alls blir så mycket om de tre sista.

Som jag skrev i ett mail till Anne:
Jag har ständigt prioriterat annat framför dem. Först Webbapp- och projektkurserna och efter det ett sommarjobb som tar min tid och ork. Jag märker ju nu att jag borde prioriterat seminarierna högre. Det är svårt att minnas så mycket som jag skulle behöva.

Så om det ska bli några anteckningar inom en rimlig framtid så blir de betydligt kortare. Jag måste sänka mina krav. Något jag borde göra oftare, tror jag.

Jag är trött.
Det är sånt man kan skriva i en blogg. Där har vi fördelen med att blogga framför att skicka in anteckningar som .doc till läraren.
Imorrn och på söndag jobbar jag heldagar. 11 timmar vardera. Men jag hinner hem för att sova emellan, såklart.

Stor premiär!

Har övergett mina separata sidor-kommentarer. Så nu ska jag rätt snart lägga in mina gamla seminarie-kommentarer här, med de datum de publicerades första gången. Så de kommer dyka upp som äldre än denna post snart.

Sem 2: metodologi 22/3-06

Gästprofessorn Ken Knoespel höll i det med kort varsel insatta seminariet om metodologi. Det var inget lätt seminarium att skriva om. Svårt att försöka sammanfatta när jag inte vet om jag förstått vad han ville säga. Både för att det var på engelska och för att det var fullt av långa utläggningar. Men det var intressant.

"Vad är metod?" frågade Ken. Jonas svarade att det är hur man väljer att angripa något. Ken var mycket nöjd med ordvalet "angripa". Att välja metod är att ställa frågor om hur man kan gå tillväga.

Allt runt om oss är fyllt med data; allt är data, som kan läsas och tolkas. Ken menade att man ska ta sina egna erfarenheter mycket seriöst, och infoga dem i sina frågor.

Jag skulle vilja påstå att när vi väljer metod så är den färgad av våra erfarenheter vare sig vi vill eller inte. Det går inte att vara helt objektiv. Hur vi ser och tolkar den data vi tar emot är alltid färgat av våra egna erfarenheter. Vilket såklart är en bra anledning att ta sina erfarenheter seriöst.

"Metod är data och idéer tillsammans". Så metoden är alltså vad som faktiskt finns och hur man väljer att tolka det. Det objektiva och subjektiva tillsammans, tolkar jag det som. Och det tror jag att det är.

Jag tror att det Ken ville göra var att utvidga begreppet metod till något mycket större och bredare än vad det verkar vara sett som inom akademikerkretsar.

Man bör även fundera på varför man ser på något just som man gör, sa han. Alltså reflektera över sina egna erfaranheter. Han betonade vikten av ifrågasättande; att tänka själv. Och som sagt hur viktiga de egna erfarenheterna är. Att använda det man lärt sig utanför den akademiska världen som resurs för det man ska fundera på.

Även om vikten av både ifrågasättande och erfarenhet är självklarheter så tror jag att det är bra att bli påmind om detta i akademiska sammanhang.

Vidare sa Ken att scribble och doodle - att klottra - är väldigt viktigt. Både för tankeprocessen, och att det säger mycket om hur vår hjärna fungerar. När jag läste filmvetenskap för några år sedan klottrade jag ganska mycket i mitt block. (En kille jag satt bakom ibland brukade teckna fantastiska saker, bl.a. en stor, detaljerad undervattensmiljö. Men nästan bara i marginalerna tror jag.)

Mitt klottrande har gått ner under medieteknik-studerandet. Jag var övertygad om att det enbart var positivt för studierna: att jag lyssnar mer. Men det är kanske inte är så enkelt.

Sem 1: etnografi 22/2-06

Mats Ekströms text Etnografiska observationer behandlar vad etnografi är, vilka olika miljöer man kan göra observationer i samt hur man går till väga.

Etnografin är beskrivningen och tolkningen av en viss grupps sätt att leva. Detta kommer forskaren fram till genom observationer och intervjuer.

Det människor säger att de gör är inte detsamma som vad de fatiskt gör. I mötet mellan människor sker hela tiden saker under ytan, som det krävs att en forskare observerar för man ska kunna se.

Man kan göra observationer i en naturlig eller en konstruerad situation. Den naturliga är den mest fördelaktiga inom etnografin, men även där kan forskaren påverka resultatet - genom sin närvaro.

Ambitionen med observationer är att förstå kulturer och det vardagliga, sociala livet inifrån. Vad betyder det han/hon gör just nu? Det svåra är att hålla distansen som forskare samtidigt som man ska försöka sätta sig in i någons handlande.

Ekström delar upp olika platser i offentliga (t.ex. tåg och bibliotek), semioffentliga (barer och affärer) och privata (arbetsplatser och hem). Dessa skiljer sig i graden av tillträde och anonymitet för forskaren. Risken att forskarens närvaro ska påverka är mindre på offentliga platser, med större anonymitet. Dock är dessa observationer inte så vanliga, vilket Ekström tycker är synd.

Hur man ska gå tillväga vid observationer varierar. I vissa fall finns principiella lösningar. I andra fall gäller det mer att hitta ett tillvägagångssätt som är rimligt och passar bäst i den aktuella situationen. Man ska alltid arbeta med relativt öppna frågeställningar. Vara öppen för att se saker på nya sätt.

Etnografin är fältforskning, och har på senare år utvecklats bl.a. inom medie- och kommunikationsvetenskapen (MKV, Ekströms område). Den borde även kunna användas inom medietekniken; hur en viss grupp handskas med medieteknik.

En fråga som MKV behandlar är Hur påverkar den nya kommunikationsteknologin människans handlingsmönster, sociala relationer och kommunikationsformer?

Enligt Morley och Silverstone kan vardagslivet idag bara förstås i relation till teknologiska, ekonomiska och kulturella processer. Så då har medietekniken en viktig roll att fylla, med andra ord.

Apropå McCarthys studie om TV i vänt-situationer så är det fullt av gigantiska TV-skärmar i Tokyos centrala delar. De sitter i alla stora korsningar och visar reklamfilm, ofta med ljud på hög volym. Varje gång jag gick över gatan i en sådan korsning fästes blicken på en skärm. Den absorberade min uppmärksamhet - det kunde ha slutat illa.

Medieteknik som reklambärare i det offentliga rummet borde begränsas till platser där det inte krävs koncentration på annat, eftersom den lätt blir "uppslukande". Fast sen beror det ju också på hur mycket man kan tänka på samtidigt.

Ekström har gjort redaktionsstudier, genom vilka man kan se hur en journalistisk produkt skapas. Den består av en serie val som ger texten en viss innebörd. Olika redaktioner är olika svåra att studera, beroende på arbetssätt och organisation.

Jag läste Ekströms observationer från debattprogrammens redaktioner för ett tag sedan, och det var skrämmande läsning. Om hur gästerna utnyttjas för att spela olika, noga uttänkta roller. Hur välregisserat och uttänkt allt är på förhand. Jag ser inte på debattprogram på samma sätt efter det.

Maria Normark och Dave Randalls har i Local expertise at an emergency call centre gjort en etnografisk studie inom CSCW-området (Computer-Supported Cooperative Work). De har tittat på hur viktig lokal kännedom är hos SOS Alarm, och om kunskap är något som kan lagras i en databas (s.k. delad kunskap - ej att förväxla med ren information.)

Artikeln visar - genom ett exempel med en akut förlossning - att lokal kännedom hos larmpersonalen kan av vara helt avgörande i hanteringen av en nödsituation.

SOS alarm har ett datasystem under utveckling som kommer att innebära att när man ringer 112 kopplas man automatiskt till den larmcentral som har minst att göra för tillfället. Detta oberoende av var i Sverige den ligger. Den viktiga lokala kännedomen kommer man i de vidarekopplade fallen att gå miste om helt.

Det som medietekniken skulle kunna bidra med till larmcentralerna är hur man underlättar den sociala distributionen av kunskap mellan alla inblandade. Och hur man utformar tekniken så att den underlättar spridande av erfarenheter - både att dela med sig och att ta del av.

Innan jag läste artikeln hade jag inte tänkt på hur viktig lokal kännedom är, men nu framstår det som helt självklart. I och för sig så brukar jag slentrianmässigt heja på människan framför maskinen (för detta blir en sådan kamp). Men här tror jag verkligen att en centraliserad databas aldrig kan ersätta personlig erfarenhet och en social distribution av den.

I längden tror jag att det kommande datasystemet är en fråga om ekonomi; man vill spara några slantar genom att centralisera SOS alarm till en ort, med billig mark/bergrum och lägre löner. Men jag är övertygad om att man i så fall jonglerar med människors liv. Att den kunskap man går miste om är alldeles för viktig - livsviktig - för att kunna vägas mot ekonomiska fördelar.